Hugo Simbergs (1873–1917) mångtydiga verk möts under hösten i Åbo konstmuseums omfattande utställning, som omspänner konstnärens hela karriär. Helheten på över 70 verk skapar en bild av Simberg som en konstnär vars verk rör sig otvunget på gränsen mellan vardag och fantasi, humor och allvar samt liv och död. Simberg gav aldrig några förklaringar till sina verk, och över hundra år efter verkens uppkomst är deras gåtfullhet fortfarande tilltalande och ger utrymme för nya tolkningar.
Simberg hade en exceptionell förmåga att observera omvärlden, och han fann meningsfullhet i vardagen, sina egna upplevelser och sin närmiljö. Hemorten i östra Finland, släktens sommarställe i Niemenlautta och senare stadslivet i Helsingfors bjöd på motiv och stämningar, som han gång på gång omarbetade i sin konst. Den mest betydande vändpunkten var hans tid som Akseli Gallen-Kallelas elev i Ruovesi, där vildmarksnaturen, människorna och allmogekulturen satte sina spår i hans symbolistiska bildvärld. Via Gallen-Kallela bekantade sig Simberg även med Europas nya konstriktningar och fick den tändande gnistan till sina utlandsresor.
Simbergs symbolistiska verk sträcker sig efter det som finns bakom den synliga verkligheten och hämtar inspiration hos folkminne, naturens mystik och inre syner. Den gåtfulla stämningen är närvarande i alla konstnärens verk, även då stilarna varierar mellan naivism, dekorativt och realistiskt måleri och slutligen kolorism. Konstnären avbildade sina motiv djupgående och empatiskt. Han koncentrerade sig på sina modellers inre väsen och skalade bort allt överflödigt. I de fantasifulla verken framstår djävlarna och skeletten som mänskliga och sympatiska karaktärer, och döden som en oundviklig men ömsint gäst. De sagoaktiga motiven väckte blandade reaktioner under Simbergs tid. Samtidskritiken beskrev dem ibland som barnsliga, medan de skickligt utförda, realistiska och till sin stämning fängslande porträtten uppskattades mer. Sedermera är det just djävlarna, änglarna och skeletten som har blivit de mest älskade motiven inom Simbergs konst.
Utställningen kontextualiserar Simbergs konstnärliga arbete, skapandeprocessen bakom verken och deras konsthistoriska influenser, och utforskar deras möjliga betydelsenivåer i ljuset av den nyaste forskningen. Simberg framstår som en nyfiken och skicklig experimenterare: han provade på många olika tekniker och var bland annat en av de första inom det finländska konstfältet som bemästrade grafikens metoder. Han vidareutvecklade och varierade sina viktigaste motiv flera gånger med olika tekniker och som olika versioner.
Utställningen är producerad av Åbo konstmuseum och kuraterad av Selina Kiiskinen, och verken kommer från privata samlingar och flera offentliga samlingar (Emil Aaltonens konstsamling/Tammerfors Konstförening, Gösta Serlachius konstsamling, HAM Helsingfors konstmuseum, Tavastehus konstmuseum, Nationalgalleriet/Ateneums konstmuseum, Österbottens museum, Reitz samlingar, Finlands nationalmuseum, Åbo konstmuseum, Vasa kyrkliga samfällighet). På utställningen visas tempera-, olje- och akvarellmålningar samt etsningar och träsnitt i färg och svartvitt. Helheten ger en möjlighet att granska såväl Simbergs kända motiv som hans konstnärliga arbete och kontinuerliga experiment med olika uttrycksformer.
