The sky behind the eyelids (2021) är en spekulativ, dekolonialistisk och futuristisk science fiction-kortfilm, som skapats med 3D-animering och 3D-modellering. Verket behandlar de möjligheter till intern och dekolonial förändring samt upptäckten av nya levnadssätt som den pågående ekologiska krisen medför.
I början av verket ser vi en vulkan som sörjer massdöden. Vulkanen leder oss in i en kosmisk och emotionell dimension. Vi glider genom mörka vatten, som representerar genetiskt, feminint och planetariskt minne, in i en magisk värld vars enda överlevande är fluida organismer från växtriket. Omkring oss driver vrak, civilisationens kvarlevor och kolonialismens ruiner, som kommer att förvandlas till näring för den nya världen och kommande livsformer.
Inspirationen för verket har hämtats från den afrikanska diasporans lumbalú-begravningsritualer, där det är kvinnorna som spinner gemenskapens andliga väv, är helare och innehavarna av kosmisk kunskap. I filmen representerar den symboliska femininiteten också svartkonster, ockultism, känslor, lust – allt sådant som uppfattas som hotande och som kan få den etablerade ordingen att vackla.
Kollektivt sörjande förenar de döda och de levande i lumbalú som en del av kolonialismens historia och den pågående planetariska krisen. Van der Kritz vill betona att det är omöjligt att förstå den ekologiska krisen utan en kolonial kontext. För att citera Malcom Ferdinand, som skapat idén om dekolonial ekologi: Slaveri var inte endast ett system som våldsamt monopoliserade svarta, utan det var också delaktigt i hur våldsamt jorden är bosatt. Våra kroppar och vår världbild styrs fortfarande av detta undangömda våld. Van der Kritz har också fått intryck av begreppet malungaje, det vill säga hur mångfaldiga personer kan känna igen varandra och skapa solidaritet mittibland radikalt mörker och lidande. Inom afrikansk kultur är varje individ muntú, vilket är singularformen av ordet bantú. Bantú beskriver kopplingen mellan alla varelser – levande, döda, människor, djur och till och med mineraler – och den gemensamma energin som förenar oss alla med våra förfäder och den jord vi bor på.
Van der Kritz är ett kollektiv bestående av Alejandra Van der Land (f. 1974) och Matias Kritz (f. 1973) som verkar i Buenos Aires, Argentina. I sina verk förenar de artificiell intelligens, teknologi, miljö, generativ musik, nutida teorier och spekulativ science fiction. I deras nyaste produktion letar de efter en symbiotisk kontakt med kosmos och sina förfäders minne då de behandlar den planetariska krisen, kapitalism, extraktivism, exploatering och kolonialism.
Utställningen stöds av Museiverket.
