Kristiina Uusitalo målar stora oljemålningar där landskapets expressivitet flätas samman med kännetecknen på miljöförändringar. Verkens kärna är den stund av medvetenhet som man upplever då det gamla och det nya existerar sida vid sida. Fastän målningarna i hög grad baserar sig på konstnärens egna erfarenheter kan vi alla känna igen de observationer, syner och upplevelser som de förmedlar.
”Jag litar på att vi har en dimension för den gemensamma medvetenheten. Det som berör mig starkt kan vara av betydelse också för betraktaren. Jag försöker också synliggöra krafter som är mäktigare än vi själva. När jag arbetar lösgör jag mig från mig själv och min tid samtidigt som jag är starkt bunden till just dessa förutsättningar för vår existens.
Jag avbildar den inre världens rörelser och ljud som är hårt pressade av den yttre världen. Vi kan inte behärska de enorma krafterna runtomkring oss även om vi försöker. Den föränderliga världen väller förbi och över oss i en form som vi inte känner igen. För detta försöker jag hitta ett uttryckssätt som talar på våra vägnar och samtidigt väcker hopp.
Jag strävar efter en kolorit där ljuset växer och blir en styrka. I målningen skulle jag vilja fånga en känsla av en stigande melodi. Då en operasångare i sin sång betygar att hen vill dö om hen inte får sin älskade, så ler kärleken samtidigt i sångarens röst. Även en bild kan förmedla detta. Jag skulle vilja linda in betraktaren i ljus, men ljuset skimrar bara om man också visar skuggan. Var och en har sin börda, och viljan att ge uttryck åt den kan omvandla den till konst. För mig är målningen en plats för det allra sannaste livet, som är ordlöst med blir identifierbart då det får en form. Någon kontrast eller rörelse är den nyckel som passar i den innersta dörrens lås.”
Kristiina Uusitalo (f. 1959) bor och arbetar i Helsingfors och har som bildkonstnär arbetat på att utveckla sitt lätt igenkännliga, personliga uttryckssätt ända sedan 1980-talet. Hennes målningar är resultatet av ett långsiktigt, oförtröttligt arbete och förenar nutidskonstens språk med landskapsmåleriet. Målningarna berättar om livsupplevelser och poesi, om det upplevda och det fiktiva samt om en allt större oro för naturens tillstånd idag.
Kristiina Uusitalos arbete har understötts av Finska kulturfonden.
