JANIS RAFA

Lacerate
15.9.–12.11.2023

Lacerate (2020) är som en vanitasmålning som fått liv, iscensatt i ett förfallet lyxhus. Filmen skildrar ögonblicket efter en dramatisk händelse. Kameran vandrar långsamt genom rummen, följd av en rastlös flock jakthundar. På golvet förblöder en man med uppskuren hals. Hundarna nosar och buffar honom som om han bara vore ett köttstycke. Något irrationellt, djuriskt och omedvetet har släppts lös.

Verket har inspirerats av ikonografin i flamländska stilleben samt mytologisk och biblisk konst, men dess huvudreferens är det berömda verket Judith dödar Holofernes (ca 1620) av den italienska barockmålaren Artemisia Gentileschi. Målningen har tolkats som en protofeministisk hämndsaga, och har ofta betraktats som en allegori om självförsvar mot könsrelaterat våld. Janis Rafas film gjordes under pandemin som en del av ett projekt om könsbaserat våld mot kvinnor i närrelationer. Rafas målsättning var att göra en film om kön och våld utan att avbilda det kvinnliga subjektet som ett offer i väntan på räddning. I Lacerate blir kvinnan en bödel som försvarar sig själv och hämnas alla orättvisor, i ett hem som är lika kränkt och sargat som en kropp som utsatts för våld.

Rafa speglar våldsbegreppet inom den västerländska konsthistorien och i vår patriarkala och människocentrerade historia. Hundarna är filmens verkliga huvudpersoner och den drivande kraften i berättelsen. De är inte bara symboler för djuriskhet och instinkt, utan står även för skydd och befrielse. För Rafa representerar de ett alternativt sätt att prata om våld – med betoning på begreppet ärftligt våld – vare sig det riktas mot kvinnor, djur eller vår omgivning.

Janis Rafa (f. 1984 i Aten) arbetar främst med rörlig bild med hjälp av filmens språk. Hennes verk har ofta inslag av realism och fiktion. Hon utforskar de symboliska möjligheterna i relationen mellan människor och andra arter, och behandlar universella teman som dödlighet, samexistens och miljömedvetenhet.

Utställningen stöds av Museiverket. Verket är beställt och producerat av Fondazione In Between Art Film för projektet Mascarilla 19 – Codes of Domestic Violence.

Courtesy the Artist; Fondazione In Between Art Film.