Den franske vetenskapsmannen Maupertuis anlände tillsammans med sin expedition till Torneå 1736 för att mäta jordens form. Frågan om huruvida jorden var formad som en citron eller en mandarin slet dåtidens vetenskapssamhälle i två läger. Upplysningsfilosofen Voltaire övervägde också att följa med, men fick inte plats.
AVASAXA (2026), som har premiär på Åbo konstmuseum, är en experimentell film och installation som sammanför arkivmaterial från Maupertuis expedition till Lappland med utdrag ur Voltaires Micromégas, en berättelse där författaren gav utlopp för sin bitterhet. Voltaire publicerade ett verk som förlöjligade Maupertuis vetenskapliga expedition och skapade samtidigt ett av de tidigaste exemplen på science fiction. Huvudpersonen i berättelsen är en sarkastisk jätte från rymden, som i Viitas abstrakt lekfulla verk kanske kan ses som en symbol för den vetenskapsfientliga populism som fortfarande förekommer i vår tid.
Produktionen av verket har fått stöd av AVEK. Konstnärens arbete har fått stöd av Finska Kulturfonden. Utställningen stöds av Museiverket.
Milja Viita (f. 1974) är bildkonstnär och filmskapare. Hennes verk har presenterats på museer för samtidskonst och i gallerier, och hennes filmer har visats på flera internationella filmfestivaler, bland annat Ann Arbor, Internationale Kurzfilmtage Oberhausen, Archivio Aperto, Festival du Nouveau Cinéma och Hot Docs. År 2022 valdes hon till konstnär för det sjätte samtidskonstprojektet vid Lönnströms konstmuseum, där hon genomförde den arkivbaserade collagefilmen SKÖNÄRIT (2025). Viitas kortfilm Eläinsilta U-3033 tilldelades Risto Jarva-priset vid Tammerfors filmfestival 2019. Viita tog sin magisterexamen i bildkonst vid Bildkonstakademin 2005, där hon senare har undervisat i filmskapande. Hennes andra långfilm Ihmisiä sunnuntaina fick biografdistribution i Finland 2026, vilket gör den till en sällsynthet i den finländska experimentella filmens historia. Viitas verk ingår bland annat i samlingarna vid museet för samtidskonst Kiasma, Serlachiusmuseerna samt Jenny och Antti Wihuris fond.
