Under de senaste decennierna har människan varit ständigt upptagen och i rörelse. Samtidigt har vi aldrig tidigare varit så orörliga. Vi har suttit på jobbet, på tåg, i bilar och i flygplan, och ifall vi har gjort fysiska övningar har vi ofta varit stilla i något av gymmets redskap. I Elli Vuorinens stop motion–animation Stilla liv (2019) granskas begreppet orörlig verksamhet ur olika perspektiv, där museiföremål från hela världen reflekterar över vardagliga utmaningar i det moderna livet.
Ett antikt brudpar i trä bryts ner till fnöske (eng. tinder) och en forntida staty i en glasvitrin tröttnar på att höra om fördelarna med öppna kontor. En löpare i keramik har fastnat i ett evigt träningspass (Just do it!). Traditionella etnografiska föremål och figurer i folkkonsten från hela världen bildar i Vuorinens verk en fiktiv och enhetlig kultur och en identitet som det är lätt att identifiera sig med. Samtidigt lyfter ljudspåren fram nutidens problem, som i all sin ytlighet återger eviga känslor: längtan efter kärlek, ensamhet, otillräcklighet och rädsla för åldrande.
Stilla liv har skapats i samarbete med Nationalmuseet. En del av föremålen hör till museets etnografiska samlingar och en del har konstnären gjort själv. Animationsverket har visats på mer än femtio film- och konstfestivaler och bland annat belönats med första pris på de nordiska ländernas största animationsfestival i Fredrikstad.
Elli Vuorinen (f. 1985) är en animationskonstnär, som jobbar och bor på sin lantgård i Pikis. Hennes verk balanserar ofta mellan surrealism, glädje och mystik. Trots att hennes filmer ofta har en humoristisk underton behandlar de viktiga teman till exempel melankoli, ensamhet och förtröstan. Vuorinen avlade examen som animationsregissör vid Åbo Konstakademi 2011 och arbetar med såväl stora dockanimationer och tecknade animationer som installationer. Hennes sex tidigare filmer har visats på tiotals internationella festivaler och vunnit många priser.
Utställningen har fått understöd av Undervisnings- och kulturministeriet och Centret för konstfrämjande. För ljudplaneringen svarar Jani Lehto. Verket finns även som en filmversion med samma namn producerad av Pyjama Films, som fick understöd av Centret för främjande av audiovisuell kultur, Finlands filmstiftelse och Centret för konstfrämjande.
