Aurora Reinhard är främst känd för sina verk som granskar temana kön och sexualitet. Sambandet mellan konsten, litteraturen och modet har fascinerat henne länge, liksom också vår vilja att äga ting som vi anser vackra och värdefulla. Utifrån de här utgångspunkterna har hon i Studion byggt upp en sensitiv, flerdimensionell och illusorisk helhet som fokuserar på en ikonisk lyxprodukt, Louis Vuittons Neverfull-väska.

De hyperrealistiska gipsskulpturerna, som är genomfärgade i pastellnyanser, imiterar bland annat de väskor som lanserades i början av 2000-talet som ett samarbetsprojekt mellan Vuitton och den japanske konstnären Takashi Murakami.  Väskornas visualitet härrör sig från den tid då Reinhard var speciellt intresserad av lyxvaror. Det för Reinhard typiska materialvalet, vit gips, kan ses som en länk till antiken och den västerländska konstens kanon och skönhetsideal. Å andra sidan ses gips i konstsammanhang som material för kopior och förlagor och som en mindre värdefull imitation av sten.

Reinhard gjuter en form av en fejkväska och skapar sedan värdefulla och äkta konstverk som presenteras på museer och i gallerier. Därefter förstör hon några verk, låt vara på ett kontrollerat sätt. Denna handling är såväl spjuveraktig och ironisk som på något sätt berörande och befriande. Reinhard vill på det här sättet utmana fullkomlighetens imperativ, som nästlar sig in på livets alla områden och har en utmattande inverkan. Hon vill ifrågasätta den estetik som skapas då föremål sätts på piedestal men inser samtidigt att hennes eget arbete som konstnär avsevärt påverkas av den bakomliggande mekaniken.

Lyx är relativt, paradoxalt och performativt. En lyxväska kan ses som ett exempel på gott hantverk, en statussymbol, ett attribut för kvinnlighet och förmögenhet samt en handelsvara inom lyxindustrin men också som en fantasi som skapats av marknadsföringen. Namnet på Vuittons väska, never full, berättar kanske främst något om oss själva. Vi får aldrig nog av det vi fantiserar och drömmer om; trots alla ansträngningar förblir vi halvfyllda, sköra och ofullkomliga. Ouppfyllda önskedrömmar är en drivande och viktig kraft i tillvaron men har också en ständigt tärande inverkan på själslivet.

Aurora Reinhard (f. 1975) skapar sina vardagsfetischerande verk med hjälp av videor, självporträtt och hyperrealistiska eller reademade-objekt. De bilder hon hittar i medierna, reklamen och den västerländska konsthistorien tolkar hon genom sina personliga erfarenheter och erbjuder betraktaren helt nya infallsvinklar.

Utställningen har fått understöd av Undervisnings- och kulturministeriet samt Centret för konstfrämjande.