När ljuset gör något synligt, framhäver det samtidigt mörkret som omger det. Denna blinda zon i synsinnet pekar på kunskapens begränsningar och öppnar samtidigt upp för fantasin. Belyser ljuset i slutändan något meningsfullt, eller är dess syfte bara att rita upp konturerna av mörkret? I den snabba växlingen mellan ljus och mörker kan man inte vara säker på vad man faktiskt ser i bilden och vad som är en produkt av den egna fantasin.
I verket Hälytystila (2025, 6:55 min) låter naturens ljud som utryckningsfordon när de blandas med maskinella och av människan skapade urbana ljud. Upprepningar och rytmer påminner om en livsuppehållande puls och skapar en känsla av trygghet och kontinuitet. Utgångspunkten för verket har varit ett psykologiskt, diffust tillstånd av ständig beredskap – vare sig det handlar om det personliga vardagslivet, den världspolitiska situationen eller hela mänsklighetens överlevnad mitt i klimatförändringen.
Pasi Autio (f. 1974) är en Helsingforsbaserad mediekonstnär som arbetar med rörlig bild, ljud, performance och fotografi. Hans verk har behandlat människans ojämlika samspel i ekosystemet, sambandet mellan kropp och sinne, ensamhet, förgänglighet och död. Trots sina allvarliga teman innehåller hans verk ofta även humoristiska drag. Autio har avlagt konstmagisterexamen vid Aalto-universitetets utbildningsprogram i fotografisk konst, och hans verk har visats i ett flertal separata och kollektiva utställningar sedan år 2000.
Produktionen av verket har fått stöd av AVEK och Konstsamfundet. Utställningen stöds av Museiverket.
