Genealogy of Violence (2024) inleds med en vardaglig situation som är bekant för många rasifierade individer: en polis stoppar godtyckligt en ung man för en identitetskontroll. Det som först verkar vara ett harmlöst möte utvecklas snabbt till en maktkamp präglad av förödmjukelse.
Verket utforskar relationen mellan kropp och makt, individ och system samt verklighet och representation. Det är en granskning av det strukturella våld som genomsyrar marginaliserade gemenskapers liv, och som blottlägger de normaliserade orättvisor som döljer sig bakom standardiserade polisiära rutiner. Det våld som skildras i filmen är inte ett filmiskt spektakel utan ett smygande, tyst våld som manifesterar sig genom beteenden, språk och samhälleliga mekanismer.
Genealogy of Violence erbjuder varken katharsis eller en tillfredsställande upplösning. Den drömlikt utformade berättelsen för åskådaren på en multisensorisk resa avsedd att förmedla de intima känslor som vardagsrasism kan väcka och de spår som systematiskt förtryck kan lämna på både kropp och själ. Huvudpersonens psykologiska dissociation gestaltas genom röster, gester, tystnader och spänningar, medan berättandet växlar mellan noggrant koreograferade scener och digitalt genererade visualiseringar. När verkligheten splittras under psykologiskt tryck blir subjektiviteten det enda sättet att göra motstånd; i detta surrealistiska tillstånd försöker sinnet fly nuet och skapa alternativa världar där kroppen kan undgå beröring och kränkning.
Mohamed Bourouissa (f. 1978, Algeriet) är en Parisbaserad konstnär, känd för sitt kritiska förhållningssätt till mediala stereotyper och sociala strukturer. Hans verk fokuserar ofta på människor som lever i samhällets marginaler, i skärningspunkten mellan integration och utestängning. På senare tid har Bourouissa undersökt och återskapat former av övervakning och motstånd, och överfört sina egna erfarenheter till verk laddade med spänning, svävande mellan dokumentär och fiktion. Hans fotografier, videor och skulpturer har ställts ut brett och ingår i samlingarna vid institutioner som MoMA och Centre Pompidou. Hans konstnärliga arbete har också uppmärksammats med flera betydande priser och utmärkelser.
Utställningen stöds av Museiverket.
