Henna-Riikka Halonens verk granskar vårt förhållande till material, föremål, ord samt levande och livlösa varelser. I hennes senaste videoverk läcker teknologin in i allt och formar en porös, översvämmad miljö. Buoyant force (2025, 6:50 min) är framtidens ruin, museum eller laboratorium. Verket frågar hur man kan skapa en fiktiv aning om en värld som ännu inte är här, men som kanske närmar sig oss från framtiden.
Bakom verket ligger en lång och skiktad process där Halonen har tränat generativ artificiell intelligens med sina egna målningar och digitala collage för att lösgöra det framväxande bildspråket från den generiska bildströmmen. Utgångspunkten har inte varit att sträva efter effektivitet, utan att styra AI:n mot ett mer främmande och överraskande uttryck – mot en egenartad, skev värld och ett ekosystem. I den genomskinliga och pastellfärgade hybridvärld som processen resulterar i suddas gränserna mellan digital och materiell verklighet ut, och kroppar och tekniska apparater smälter samman. Verket för upp till ytan halvt upplösta kroppar, kött, sten, märkliga varelser, lämningar och varningar. Upplevelsen är på ett oväntat sätt eterisk och futuristisk.
Vart hör egentligen den här framtiden? Inte i en glänsande utopi, utan i nedsmutsade, brutna platser, där skuggorna dröjer kvar. Den här framtiden är mångskiftande: vattnig, teknologisk eller post-planetarisk. Den är en uppröjning, brytning, ett utbrott. Den kallar oss att dyka, smälta samman och kanske även misslyckas med att föreställa oss det som vi inte ännu borde kunna föreställa oss.
Centret för konstfrämjande har stött produktionen av verket, och Köysti Salokorpi har komponerat verkets musik.
Utställningen stöds av Museiverket.
Henna-Riikka Halonen (f. 1975) är en bildkonstnär och forskare från Helsingfors, vars multidisciplinära arbete omfattar video, performance, installation, teckning och text. Hennes verk föds ofta som en reaktion på någon viss plats eller kontext och får oss att fundera över hur vi skapar upplevelser genom fiktion – genom att sudda ut gränserna mellan det materiella och virtuella, mänskliga och icke-mänskliga, språk och omgivning. Halonen har avlagt magisterexamen i bildkonst vid Goldsmith College i London 2006 och doktorsexamen i bildkonst vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi 2020. Under de senaste åren har hennes verk visats på flera internationella festivaler och utställningar, så som Gus Fisher Gallery på Nya Zeeland (2024), Das Weisse Haus i Wien (2025) och Hangzhou Biennale i Kina (2025). Numera undervisar Halonen även vid konstakademin vid Åbo yrkeshögskola och arbetar som postdoc-forskare vid Bildkonstakademin i Helsingfors.
