Skip to main content

Tekstit / texter / texts

Yksi Ruotsin merkittävimmistä nykytaiteilijoista, Gunnel Wåhlstrand, tunnetaan suurikokoisista mustemaalauksistaan, jotka kuvaavat muistoja, ihmisiä ja luontoa valokuvantarkasti ja runollisella herkkyydellä. Teokset pohjautuvat taiteilijan henkilökohtaiseen historiaan ja tutkivat syvällisesti muistamista, yhteyttä menneen ja nykyhetken välillä sekä olemassaolon kysymyksiä.

Löydät näyttelyn tekstit alta.

En av Sveriges mest framstående samtidskonstnärer, Gunnel Wåhlstrand, är känd för sina storskaliga tuschmålningar som med fotografisk precision och poetisk känslighet gestaltar minnen, människor och natur. Verken utgår från konstnärens personliga historia och utforskar på djupet minnets mekanismer, förbindelsen mellan dåtid och nutid samt existentiella frågor.

Du hittar utställningstexterna nedan.

Gunnel Wåhlstrand, one of Sweden’s most prominent contemporary artists, is known for her large-scale ink-wash paintings that depict memories, people, and landscapes with photographic precision and poetic sensitivity. Her works are rooted in her own personal history and explore memory, the connections between past and present, and the quiet depths of human existence.

You can find the exhibition texts below.

INTRO: GUNNEL WÅHLSTRAND

FI

Yksi Ruotsin merkittävimmistä nykytaiteilijoista, Gunnel Wåhlstrand, tunnetaan suurikokoisista mustemaalauksistaan, jotka kuvaavat muistoja, ihmisiä ja luontoa valokuvantarkasti ja runollisella herkkyydellä. Teokset pohjautuvat taitelijan henkilökohtaiseen historiaan ja tutkivat syvällisesti muistamista, ajan kulua sekä olemassaolon kysymyksiä.

Musteella suurelle paperille maalaaminen on hidas, meditatiivinen prosessi, joka vaatii äärimmäistä huolellisuutta. Wåhlstrand ei maalaa tumminta tummaa heti, vaan teosten valot, varjot ja sävyt niiden välillä syntyvät musteen kylläisyyden, lukuisten läpikuultavien maalauskerrosten ja tyhjänä hohtavien alueiden yhteispelinä. Peruuttamaton menetelmä ei salli pienintäkään virheliikettä, ja tietoisuus riskeistä auttaa taiteilijaa keskittymään. Pitkäjänteisen toiston kautta hän luo lumoavan kauniita maailmoja, joista välittyy tunne intensiivisestä läsnäolosta. Yhden maalauksen toteuttamiseen voi kulua puoli vuotta, ja Wåhlstrandin määrällisesti niukkaan tuotantoon lukeutuu 54 maalausta viimeisen 23 vuoden ajalta.

Wåhlstrandin syvästi henkilökohtaiset teokset pohjaavat perhealbumien valokuviin ja viime vuosina myös hänen itse ottamiinsa valokuviin muistojen kyllästämiltä paikoilta. Yli vuosikymmenen ajan hän etsi teostensa kautta yhteyttä isäänsä, joka riisti henkensä taiteilijan ollessa vasta vuoden ikäinen.  Isän kuolema oli perheessä vaiettu aihe, ja jo lapsena Wåhlstrand kiinnittyi vanhoihin perhekuviin ymmärtääkseen isäänsä paremmin.

Maalausten suuri koko ja menetelmän hitaus juontuvat taiteilijan tarpeesta viipyä prosessissa ja päästä sisään perhekuvien maailmaan. Teokset ylittävät ajan ja paikan rajat, kietoen yhteen eri sukupolvien katseet, joiden suhteita on määrittänyt etäisyys ja kaipuu. Uudemmissa teoksissa taiteilijan kokemukset ja muistot konkreettisista paikoista sekoittuvat maalatun maiseman sisäiseen todellisuuteen.

Näyttelyssä on esillä 22 maalausta ja 8 grafiikan vedosta yli kahden vuosikymmenen ajalta. Kyseessä on taiteilijan ensimmäinen yksityisnäyttely Suomessa sekä hänen laajin näyttelynsä ulkomailla. Näyttelyn kaksi videota (vuosilta 2008 ja 2024) syventävät kuvaa taiteilijan työskentelystä. Lisäksi Wåhlstrandin tuotantoa tarkastelevat Tor Billgren näyttelyjulkaisussa ja Selina Kiiskinen esseessään, joka on luettavissa museon verkkosivuilla.

Gunnel Wåhlstrand (s. 1974 Uppsala) asuu ja työskentelee Tukholmassa. Hän teki läpimurtonsa heti valmistuttuaan Tukholman kuninkaallisesta taidekorkeakoulusta vuonna 2003. Hänen viimeaikaisia yksityisnäyttelyitään on järjestetty Prinssi Eugenin Waldemarsuddessa (2024), Göteborgin taidemuseossa (2019), Boijmans Van Beuningen museossa Rotterdamissa (2017) sekä Magasin III:ssa Tukholmassa (2017).

SVE

En av Sveriges mest framstående samtidskonstnärer, Gunnel Wåhlstrand, är känd för sina storskaliga tuschmålningar som med fotografisk precision och poetisk känslighet gestaltar minnen, människor och natur. Verken utgår från konstnärens personliga historia och utforskar på djupet minnets mekanismer, tidens gång samt existentiella frågor.

Att måla med tusch på stort papper är en långsam, meditativ process som kräver yttersta noggrannhet. Wåhlstrand börjar inte med det mörkaste mörka, utan verkens ljus, skuggor och nyanser uppstår i samspelet mellan tuschens mättnad, de många målade transparenta lagren och det ljusbärande tomrummet i pappret. Den irreversibla metoden tillåter inte minsta misstag, och medvetenheten om riskerna hjälper konstnären att fokusera. Genom uthållig upprepning skapar Wåhlstrand förtrollande vackra världar som förmedlar en känsla av intensiv närvaro. Ett enda verk kan ta upp till ett halvår att färdigställa, och Wåhlstrands produktion är medvetet sparsam: under de senaste 23 åren har hon skapat 54 målningar.

De djupt personliga verken baserar sig på fotografier i familjealbum och – under de senaste åren – även på bilder som Wåhlstrand själv har tagit på platser mättade av minnen. Under mer än tio års tid sökte Wåhlstrand genom sin konst en förbindelse till sin far, som tog sitt liv när hon var endast ett år gammal. Faderns död var ett tystat ämne inom familjen, och redan som barn drogs Wåhlstrand till de gamla familjefotona i ett försök att bättre förstå honom.

Målningarnas stora format och den metodiska intensitet som arbetet kräver bottnar i ett behov av att dröja kvar i processen och träda in i familjefotonas värld. Verken tycks överskrida tid och rum och fläta samman blickar från olika generationer, vars relationer präglats av avstånd och längtan. I de nyare målningarna smälter konstnärens egna upplevelser och minnen från de fotograferade platserna samman med det målade landskapets inre verklighet.

Utställningen presenterar 22 målningar och 8 grafiska blad som spänner över mer än två decennier. Det är Gunnel Wåhlstrands första separatutställning i Finland och samtidigt hennes mest omfattande utställning utanför Sverige. Två videor, från 2008 och 2024, fördjupar inblicken i konstnärens arbetsprocess. Wåhlstrands konstnärskap belyses även av Tor Billgren i utställningspublikationen och av Selina Kiiskinen i en essä tillgänglig på museets webbplats.

Gunnel Wåhlstrand (f. 1974 i Uppsala) bor och arbetar i Stockholm. Hon slog igenom direkt efter sin examensutställning vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm år 2003. Bland hennes senaste separatutställningar finns Prins Eugens Waldemarsudde (2024), Göteborgs konstmuseum (2019), Museum Boijmans Van Beuningen i Rotterdam (2017) samt Magasin III Museum for Contemporary Art i Stockholm (2017).

EN

Gunnel Wåhlstrand, one of Sweden’s most prominent contemporary artists, is known for her large-scale ink-wash paintings that depict memories, people, and landscapes with photographic precision and poetic sensitivity. Her works are rooted in her own personal history and explore memory, the passing of time, and the quiet depths of human existence.

Painting with ink on large paper is a slow, meditative process that demands the utmost precision. Wåhlstrand does not paint the darkest darks right away; instead, the lights, shadows, and subtle tones in between emerge from the interplay between the saturation of the ink, the many transparent layers, and the light-bearing space of the paper. The irreversible method allows no room for error, and being aware of these risks helps the artist maintain focus.  Through patient repetition, she creates mesmerizingly beautiful worlds that convey a sense of intense presence. Wåhlstrand can spend up to six months committed to each painting, and her production is purposefully sparse—54 works in the past 23 years.

The deeply personal works are based on photographs from family albums and, in recent years, also on Wåhlstrand’s own snapshots of places saturated with memories. For over a decade, her art has sought to bridge the distance to her father, who took his own life when she was just one year old. His death was not talked about in the family, and even as a child, Wåhlstrand turned to old family photographs in an attempt to understand him.

The large scale of the paintings and the painstaking working method evolved from the artist’s deep need to linger in the process and immerse herself in the world of these images. Transcending time and space, her paintings interweave the gazes of different generations, whose relationships have been shaped by distance and longing. In her recent works, the artist’s own experiences and memories of the photographed places merge with the intimate, inner world of the painted landscapes.

The exhibition features 22 paintings and 8 graphic prints spanning over two decades. It is the artist’s first solo exhibition in Finland as well as her most extensive exhibition abroad. Two videos (from 2008 and 2024) deepen the insight into the artist’s work. In addition, Tor Billgren examines Wåhlstrand’s oeuvre in the exhibition catalogue, and Selina Kiiskinen offers an essay available on the museum’s website.

Gunnel Wåhlstrand (b. 1974, Uppsala) lives and works in Stockholm. She made her breakthrough immediately after graduating from the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm in 2003. Her recent solo exhibitions have been held at Prince Eugen’s Waldemarsudde (2024), Gothenburg Art Museum (2019), Boijmans Van Beuningen Museum in Rotterdam (2017), and Magasin III Museum for Contemporary Art in Stockholm (2017).

KUUNTELE / LYSSNA / LISTEN

FI

Musiikilla on erityinen rooli Wåhlstrandin taiteellisessa prosessissa. Se sysää häntä eri suuntiin, auttaa virittymään maalaamiseen ja ohjaa työn etenemiseen liittyviä valintoja. Tältä soittolistalta voit kuunnella taiteilijalle tärkeintä musiikkia, joka on muovannut häntä ja ollut ratkaisevassa osassa teosten kannalta.

Kuuntele soittolistaa

Britta Byström on säveltänyt seitsemän Gunnel Wåhlstrandin maalauksen inspiroimana teoksen Ink-Wash on Paper kahdeksalle muusikolle. Kappaleet on nimetty teosten mukaan, ja voit kuunnella ne oheisen linkin kautta. LP-levyjä on saatavilla museokaupasta.

Kuuntele Ink-Wash on Paper 

SVE

Musiken har en särskild roll i Gunnel Wåhlstrands konstnärliga process. Den för henne i olika riktningar, hjälper henne att komma i rätt stämning för måleriet och styr hennes val under arbetsprocessen. På den här spellistan, sammanställd av konstnären själv, kan du lyssna på musik som är betydelsefull för henne.

Lyssna på spellistan

Ink-Wash on Paper (2020) är ett verk inspirerat av Gunnel Wåhlstrands målningar, komponerat av Britta Byström för åtta musiker. Styckena är namngivna efter målningarna, och du kan lyssna på dem via länken här intill. Vinylskivor finns tillgängliga i museibutiken.

Lyssna på Ink-Wash on Paper

EN

Music plays a special role in Gunnel Wåhlstrand’s artistic process. It propels her in different directions, helps her tune into painting, and guides her incremental decisions. On this playlist curated by the artist, you can listen to music that holds special meaning for her.

Listen the playlist

Ink-Wash on Paper (2020) is a work inspired by Gunnel Wåhlstrand’s paintings, composed by Britta Byström for eight musicians. The pieces are named after the paintings and can be listened to via the accompanying link. Vinyl records are available at the museum shop.

Listen Ink-Wash on Paper

Muistikartat / Memory Maps

FI

Gunnel Wåhlstrand
Muistikartat

 

Teksti: Selina Kiiskinen
Alkuperäisen englanninkielisen tekstin on tilannut ja julkaissut Independent Art Fair huhtikuussa 2025.

”En ajattele sitä tekniikkana – vaan pikemmin niin, että kehitän jotakin. Samalla tapaa kuin pimiössä, aluksi on pelkkää valoa ja sitten vähitellen tummennan asioita. Teen samaa muotoa satoja kertoja, mutta joka kerran hieman tummempana. Toistan jokaista yksityiskohtaa kunnes lopulta todella tunnen kuvan. En maalaa asioita tummiksi heti, vaan jatkan niin kauan, että opin kuvan ulkoa… että olen ollut siellä ja ymmärtänyt sen; tehnyt siitä omani. Siitä tulee minun paikkani.” [1]

Näin Gunnel Wåhlstrand kuvaili mustemaalaustensa vaatimaa tarkkaa ja huolellista taiteellista prosessia vuonna 2016. Taiteilijan valokuvantarkkojen ja kuitenkin runollisten teosten edessä ei voi muuta kuin lumoutua. Wåhlstrandin tuotantoon kuuluu muotokuvia, interiöörejä, maisemia ja luontotutkielmia, usein veden ja salaperäisesti hohtavan valon ääreltä. Yhden maalauksen toteuttaminen vie noin puoli vuotta ja taiteilijan määrällisesti niukkaan tuotantoon lukeutuu 54 maalausta viimeisen 23 vuoden ajalta. Pitkäjänteisen toiston kautta Wåhlstrand luo lumoavan kauniita maailmoja, joista välittyy tunne intensiivisestä läsnäolosta.

Gunnel Wåhlstrand kohtasi ensimmäisen kerran musteella ja vedellä maalattuja teoksia opiskellessaan Tukholman Kuninkaallisessa taidekorkeakoulussa. Silloin museossa nähty Marlene Dumasin Jesus Serene (1994) teki häneen valtavan vaikutuksen, ja hän tunsi heti voimakasta halua ottaa tämä kiehtova ilmaisumuoto haltuunsa ja työskennellä sen parissa.

Menetelmä, jonka hän nykyään hallitsee täydellisyyteen saakka, on äärimmäisen vaativa ja hidas, eikä jätä pienintäkään sijaa virheille. Kosketettuaan paperia musteen jälki on pysyvä ja muuttumaton. Teosten valot, varjot ja sävyt niiden välillä syntyvät musteen kylläisyyden, lukuisten läpikuultavien maalauskerrosten ja tyhjänä hohtavien alueiden yhteispelinä. Tietoisuus virheliikkeen riskistä auttaa taiteilijaa keskittymään.

Wåhlstrandin ateljee sijaitsee hänen kotinsa vierellä saarella Tukholmassa. Työskentelytila on täysin yksityinen sillä hän vaalii intiimiä suhdetta kuva-aiheeseensa. Taiteilija ei halua kertoa tai paljastaa keskeneräistä maalaustaan muille, koska uskoo että se uhkaisi koko prosessia. ”Minulle ateljee on melkein pyhä – henkinen tila, jollainen jokaisella pitäisi olla,” hän kertoo, ja nuo sanat tuovat mieleen Virginia Woolfin vaikuttavan tekstin Oma huone. Mielleyhtymä taiteilijoiden välillä etenee molempien teosten psykologisiin ulottuvuuksiin ja siihen, kuinka meren liikkeet voivat heijastaa sisäistä maailmaa.

Musiikilla on erityinen rooli Gunnel Wåhlstrandin taiteellisessa prosessissa, eikä hän koskaan maalaa hiljaisuudessa. Työhuoneellaan hän kuuntelee usein jotain tiettyä kappaletta tai levyä, kovaan ääneen ja toistolla. Taiteilija kertoo, että musiikki sysää häntä eri suuntiin, auttaa virittymään maalaamiseen ja ohjaa työn etenemiseen liittyviä valintoja. Varhaisen elektronisen musiikin säveltäjät, kuten Wendy Carlos, Delia Derbyshire ja Daphne Oram, esiintyvät usein hänen soittolistallaan. Klassisen musiikin saralla Wåhlstrand sukelsi ensin barokin maailmaan siirtyen sittemmin romantiikan ajan säveltäjiin, kuten Mahleriin ja Bruckneriin.

Klassisen musiikin palkitsevuus ei ole aina ollut taiteilijalle itsestään selvää. Hän oppi arvostamaan sitä aikuisena, ja ylistää hetkeä, jolloin “jotain tapahtuu aivoissa” ja monimutkainen sinfonia aukenee. Tällainen sitoutuminen ja sinnikkyys – uppoutuminen johonkin, mikä aluksi vastustaa ymmärrystä – on keskeistä Wåhlstrandin taiteellisessa prosessissa. Oikoteitä ei ole.

Musiikin ja kuvataiteen toistaan inspiroiva vuorovaikutus voi kulkea molempiin suuntiin. Ruotsalainen musiikintekijä Britta Byström sävelsi vuonna 2020 teoksen Ink-Wash on Paper kahdeksalle muusikolle ammentaen inspiraationsa seitsemästä Gunnel Wåhlstrandin maalauksesta. Byströmiä puhutteli erityisesti Wåhlstrandin teosten melankolinen tunnelma ja valon ja pimeän erityinen suhde: tunne valosta, joka loistaa maalaamattomista kohdista. Byström käyttää kaiuntaa ilmiön musiikillisena vastineena, kuvaten pitkään viipyillä resonansseilla maalaamattoman valkoisen vaikutelmaa.

”Valkoinen kiehtoo minua. Rakastan maalata sokaisevaa auringonvaloa ja kimallusta, koska ne maalataan valon ympärille. Pimeys ei pääse läpi, ja lopulta sokaistut jostain, mitä ei oikeasti ole olemassa. Se on kuin valoterapiaa, kuin fyysinen ilmiö. Sen jälkeen tuntuu kuin olisi ollut auringossa.”
– Gunnel Wåhlstrand 2

Wåhlstrand ammentaa aiheensa henkilökohtaisesta historiasta, perhevalokuvista ja viime aikoina myös omista valokuvistaan muistojen kyllästämiltä paikoilta. Yli vuosikymmenen ajan hänen taiteensa pyrki kurottamaan kohti poissaolevaa isää, joka riisti henkensä Wåhlstrandin ollessa vasta vuoden ikäinen. Isän kuolema oli perheessä vaiettu aihe, ja jo lapsena Wåhlstrand kiinnittyi vanhoihin perhekuviin ymmärtääkseen isäänsä paremmin. Näistä kuvista tuli hänen taiteellisen tuotantonsa perusta – jolla hän teki läpimurtonsa heti valmistumisnäyttelyllään vuonna 2003.

Wåhlstrandin aikaa vievä työskentelytapa kumpuaa syvästä tarpeesta viipyä ja uppoutua perhevalokuvien maailmaan. Hän työskentelee suuressa mittakaavassa tunteakseen itsensä pieneksi kuva-aiheiden rinnalla. Hänen maalauksensa tuntuvat ylittävän ajan ja paikan rajat, kietoen yhteen eri sukupolvien katseet, joiden välillä on vallinnut etäisyys ja kaipuu. Surumielisin silmin katsova poika esiintyy kuvissa isänsä, eli taiteilijan isoisän, valokuvaamana. Osa perhevalokuvista on puolestaan taiteilijan oman isän ottamia, ja niiden kautta Wåhlstrand omaksuu isänsä katseen – nähden esimerkiksi rakkauden, jota tämä tunsi taiteilijan äitiä kohtaan. Lopulta jokaisessa maalauksessa on läsnä taiteilijan oma katse. Hitaasti ja periksiantamattomasti hän rakentaa valokuvien maailmoja uudelleen, kuin kooten palapeliä isänsä menneisyydestä.

Vasta pitkään näiden teosten valmistumisen jälkeen Wåhlstrand ymmärsi käsitelleensä myös äitiään ja omia tunteitaan häntä kohtaan, valmistautuen tiedostamattaan vääjäämättömään menetykseen. Siitä huolimatta hän päästi surun ja tunteet valloilleen vasta vuosia äidin kuoleman jälkeen, minkä seurauksena syntyi tarve palata maalatun äidin pariin.

Viimeisimmissä teoksissaan Wåhlstrand on siirtänyt katseensa Ruotsin länsirannikolla sijaitsevan saaren luontoon ja maisemiin. Paikka on sama, joka toistuu monissa hänen tutkimissaan perhevalokuvissa – saari, jossa hän vietti lapsuutensa kesät ja jonka kallioilla hänen oma tyttärensä nyt kiipeilee. Tällä kertaa Wåhlstrand on itse kameran takana, napsimassa nopeita kuvia kännykällään lähes huomaamattaan, samalla kun hän viipyilee hetkessä.

Vasta myöhemmin, ateljeensa hiljaisuudessa, Wåhlstrand valitsee huolellisesti kuvista ne, jotka puhuttelevat voimakkaimmin. Hän rajaa sommitelmaa, säätää valoa ja kylläisyyttä ja alkaa vähitellen muuntaa kuvaa maalaukseksi. Suurennettaessa pikselöityvä digitaalikuva toimii väylänä muistiin, ei niinkään yksityiskohtiin, antaen maalatun maiseman kehittyä syvästi henkilökohtaiseksi, sisäiseksi tilaksi.

“En tiedä, mikä juuri tässä paikassa koskettaa minua niin syvästi, mutta se tuntuu ikuisemmalta kuin mikään muu. Ajassa mitattuna olen viettänyt pidemmän jakson maalatulla saarella kuin todellisella, fyysisellä. Kun ajattelen paikkaa, en enää tiedä, kummasta versiosta on kyse”.
– Gunnel Wåhlstrand 3

 

[1] ‘Through Time and Space, a conversation between Gunnel Wåhlstrand and Bronwyn Griffith’, Gunnel Wåhlstrand. Exhibition catalogue no. 45, Magasin III Museum & Foundation for Contemporary Art, Art and Theory Publishing, Stockholm, 2017.

2 ‘Tor Billgren: Absence and Resonance. A Conversation with Gunnel Wåhlstrand and Britta Byström’, liner notes of Britta Byström: Ink-Wash On Paper. A Piece inspired by Seven Paintings by Gunnel Wåhlstrand. For Eight Musicians, 2025, vinyl record, edition of 250.

3 ‘Gunnel Wåhlstrand at Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, Sweden, 2023’, p11, https://www.andrehn-schiptjenko.com/usr/library/documents/main/artists/30/gw_portfolio_2024_lr.pdf (accessed 21 March 2025)

EN

Gunnel Wåhlstrand
Memory Maps

By Selina Kiiskinen

The essay was originally published by the Independent Art Fair in April 2025.

“I don’t think of it as a technique – it’s more like I am developing something. It’s just like in a darkroom, everything is light, and then I darken things. I do the motif hundreds of times, but I make it a little darker all the time. So I repeat every detail and finally I know the picture. I don’t paint things dark right away, but I keep at it so that I learn it by heart… I have been there and understood it; I’ve made it mine. It becomes my place.”¹

This is how Gunnel Wåhlstrand described the painstaking artistic process behind her large-scale ink wash paintings in 2016. Anyone who has had the chance to see her photorealistic yet poetic works cannot be other than utterly mesmerized. Spanning portraits, interiors, landscapes, and nature studies, often featuring water and a mysterious glimmering light, Wåhlstrand’s production is sparse—about 50 works in the past 20 years. She spends up to six months with each painting. Through this process of repetition and utmost focus, she creates visually stunning worlds that are loaded with intensity and universally affecting presence.

Wåhlstrand’s first encounter with ink wash occurred early in her studies at the Royal Institute of Art in Stockholm, when she saw Marlene Dumas’s grid of paintings Jesus Serene (1994). The work made an incredibly strong impression on her, and she immediately felt the urge to engage with this fascinating medium.

The method she now masters to perfection is extremely demanding and slow, leaving no margin for error. Unlike watercolor, ink cannot be altered or erased once it touches the paper. Tonality and shading emerge through controlled ink density, brush pressure, and multiple layers painted from light to dark. The ever-present risk of a slip of the hand keeps the artist sharp and attentive.

Wåhlstrand has her studio next to her home on an island in Stockholm. It is a private space that preserves the intimate relationship between her and the motif. She works on a large scale in order to feel small next to the images. Wåhlstrand never wants to show an unfinished painting, believing that to reveal something too soon would threaten the process. “For me, the studio is almost holy—a mental space everyone ought to have,” she says, in words that evoke Virginia Woolf’s powerful essay A Room of One’s Own. The parallel extends even further, to the psychological aspects of both artists’ work and how the shifting ocean can mirror the inner world.

Music plays a special role in Wåhlstrand’s artistic process—she never paints in silence. Cocooned in the studio, she will often play an album loudly and on repeat. Music bounces her in different directions, she explains, helping her tune into the painting process and guiding her incremental decisions. Early electronic composers such as Wendy Carlos, Delia Derbyshire, or Daphne Oram often feature on her playlist. With classical, she first delved into Baroque before moving on to Romantic composers like Mahler and Bruckner. She has been listening to Pauline Oliveros while painting the coastal landscapes that will be shown at Independent, with Andréhn-Schiptjenko gallery.

The rewards of classical music have not always been self-evident. Wåhlstrand learned to appreciate it as an adult, relishing the moment when “something happens in the brain” and a complex symphony finally unfolds. This kind of commitment and perseverance—immersing oneself in something that initially resists understanding—is central to Wåhlstrand’s artistic process. There are no shortcuts.

The interplay between music and painting can flow both ways. The Swedish composer Britta Byström created Ink-Wash on Paper for eight musicians, drawing inspiration from seven paintings by Wåhlstrand. Byström was especially struck by the melancholic mood and the peculiar relationship between light and darkness in Wåhlstrand’s work: the sense of light that emerges from the unpainted areas. To mirror this effect musically, Byström used reverberation, allowing lingering resonances of held notes to serve as a counterpart to the unpainted white.

“The white is exciting. I love to paint blinding sunlight and glitter, because you sort of paint around it. The darkness can’t get through and you end up blinded by something that isn’t there. It’s like light therapy, like a physical phenomenon. Afterwards you feel as if you’ve been out in the sun.” 
-Gunnel Wåhlstrand²

Wåhlstrand draws her body of motifs from personal history, family photographs, and more recently, her own snapshots from places rich in memory. For over a decade, her art has sought to bridge the distance to her absent father, who took his life when she was just one year old. His death was a silenced topic in the family, and even as a child, she examined family photos in an attempt to understand him. These images became the foundation of her oeuvre, through which she made her breakthrough at her graduation exhibition in 2003.

Wåhlstrand’s time-consuming artistic method evolved from a deep need to linger and immerse herself in the world of family photographs. Transcending time and space, her paintings interweave the gazes of three generations, whose relationships have been shaped by absence and distance. The portraits of the boy with melancholic eyes, her father, were captured by her grandfather. Other family photographs were taken by her father, allowing Wåhlstrand to adopt his gaze, such as his loving view of her mother. Finally, there is Wåhlstrand herself—daughter and granddaughter—looking back and slowly reconstructing the images as if to piece together the puzzle of her father’s past.

A long time after creating these paintings, Wåhlstrand realized that they had also helped her to process her emotions towards her mother and, in a way, prepared her for the inevitable loss. Yet it was only years after her mother’s passing that she fully allowed the sorrow to surface—and with it, the urge to return to the painted mother.

In her most recent works, Wåhlstrand has shifted her focus to landscapes and nature studies of an island on Sweden’s west coast where she spent every childhood summer. Now, her own daughter climbs the rocks, retracing Wåhlstrand’s steps through the same environment that appears in many of the family photographs she has studied. This time Wåhlstrand is the photographer, taking quick snapshots with her mobile phone, almost absentmindedly, as she savors the moment.

Only later, in the solitude of her studio, does she carefully select the most evocative scenes, cropping the composition and adjusting the light and density to transform it into painting. The pixelated digital image allows her to channel memory over detail, letting the painted landscape evolve into a deeply personal, interior space.

“I don’t know what it is about this particular place that touches me so, but it feels more eternal than others. In terms of time, I have been on the painted island longer than the physically real one. When I think of the place, I no longer know which version it is.”³
-Gunnel Wåhlstrand

Selina Kiiskinen is an art historian and curator at the Turku Art Museum in Finland. She is curating Gunnel Wåhlstrand’s solo exhibition at the museum from June 6 to September 14, 2025, in collaboration with Prince Eugen’s Waldemarsudde, Stockholm. Kiiskinen has curated solo shows of artists such as Sasha Huber, Shoji Ueda, and Emma Helle, and group exhibitions including Three Views on the Landscape, surveying Finnish modern painters Werner Holmberg, Hjalmar Munsterhjelm, and Victor Westerholm.

 

¹ ‘Through Time and Space, a conversation between Gunnel Wåhlstrand and Bronwyn Griffith’, Gunnel Wåhlstrand. Exhibition catalogue no. 45, Magasin III Museum & Foundation for Contemporary Art, Art and Theory Publishing, Stockholm, 2017.

² ‘Tor Billgren: Absence and Resonance. A Conversation with Gunnel Wåhlstrand and Britta Byström’, liner notes of Britta Byström: Ink-Wash On Paper. A Piece inspired by Seven Paintings by Gunnel Wåhlstrand. For Eight Musicians, 2025, vinyl record, edition of 250.

³ ‘Gunnel Wåhlstrand at Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, Sweden, 2023’, p11, https://www.andrehn-schiptjenko.com/usr/library/documents/main/artists/30/gw_portfolio_2024_lr.pdf (accessed 21 March 2025)