Salitekstit / Utställningstexter / Exhibition texts

Sandra Kantanen on yksi tunnetuimmista Helsinki Schoolin kuvaajista, jonka palkittuja teoksia nähdään useimmiten Suomen ulkopuolella. Niiden keskiössä ovat valokuvauksen ja maiseman perimmäinen luonne, todellisen ja ideaalin rajapinta sekä jatkuvassa muutoksessa oleva luonto.

Löydät näyttelyn tekstit alta.

Sandra Kantanen är en av Helsinki Schools kändaste fotografer, vars prisbelönta verk oftast ses utanför Finland. Kärnan i hennes verk är fotografiets och landskapets grundläggande karaktär, gränssnittet mellan det verkliga och det ideala samt naturen i ständig förändring.

Du hittar utställningstexterna nedan.

Sandra Kantanen is one of the best-known photographers of the Helsinki School, and her award-winning works are most often seen outside of Finland. At the core of her practice are fundamental questions of photography and landscape, the interface between the real and the ideal, and nature in a state of constant transformation.

You can find the exhibition texts below.

INTRO

FI

Sandra Kantanen
MAISEMIEN VÄLISSÄ

 

Sandra Kantanen herättää teoksillaan kysymyksiä valokuvauksen ja maiseman perimmäisestä luonteesta. Hänen työskentelynsä keskiössä ovat todellisen ja ideaalin rajapinta, jatkuvassa muutoksessa oleva luonto sekä muistin läsnäolo maisemassa. Luonto näyttäytyy niin ulkoisena kuin sisäisenä tilana, jossa ihminen ja ympäristö heijastuvat toisiinsa. Olennaista on hetkellisyys – valon ja värin jatkuva muutos, joka tekee maisemasta alati liikkeessä olevan kuvan.

Kantasen uran alku ajoittui analogisen ja digikuvauksen murroskohtaan. Filmin ja pimiötyöskentelyn parissa aloittanut taiteilija omaksui digitaaliset työkalut tuoreeltaan ja kehitti valokuvaa ja maalaustaiteen kieltä yhdistävän, tunnusomaisen tekniikkansa 2000-luvun alussa. Synteesi tarkoitti sekä kahden välineen että kahden kuvakulttuurin sulautumista. Kantanen perehtyi kiinalaiseen maisemamaalaukseen opiskellessaan Pekingissä, ja hänen kuvallinen ajattelunsa ammentaa aasialaisesta maisemaperinteestä ja itämaisesta filosofiasta. Samaan aikaan hänen työskentelynsä liikkuu vahvasti valokuvauksen metatasolla länsimaisen taiteentutkimuksen ja taidehistorian jalanjäljissä.

Tekniikallaan Kantanen kyseenalaistaa valokuvan ja maalauksen välistä erontekoa ja korostaa kuvaajan aktiivista roolia teoksen luomisprosessissa. Kuvauspaikkojen lavastaminen, kerrostetut kuvat ja digitaalisesti manipuloidut, valuvaa maalia muistuttavat pikselit alleviivaavat kuvan ja maiseman keinotekoista luonnetta. Digitaaliseksi säröksi muuttuneen maalausjäljen tehtävänä on ikään kuin häiritä meitä kuvan katsomisessa ja pakenevan ideaalin tavoittelussa.

Kantasen ensimmäinen laaja museonäyttely tuo yhteen hänen tuotantoaan 2000-luvun alusta tähän päivään. Monet teossarjoista tutkivat valokuvan suhdetta aikaan ja materiaan. Smokeworks-kuvissa savupommien värillinen usva täyttää metsän kuin unenomaisena muistona, Distortions-sarjassa skannerilla kuvattujen kasvien liikuttelu tekee pitkän valotusajan näkyväksi. Toisaalla maisemien hiljaisuus ja rauha lähes pysäyttää ajan. Meadows-kokonaisuuden laajoissa niityissä voimme nähdä koko elämänpiirin, ihmisen ja luonnon historian. Maisema avautuu kohti mietiskelyä siitä, mitä merkitsee olla paikassa, läsnä maailmassa ja nähdä ajan jatkuvuus.

Sandra Kantanen (s. 1974, Helsinki) on valmistunut valokuvaajaksi Taideteollisesta korkeakoulusta (nyk. Aalto-yliopisto) vuonna 2003 ja perehtynyt kiinalaiseen maisemamaalaukseen opiskellessaan Pekingin Kuvataideakatemiassa (CAFA) vuonna 2001. Nykyisin hän on yksi tunnetuimmista Helsinki Schoolin kuvaajista, jonka palkittuja teoksia nähdään useimmiten Suomen ulkopuolella. Kantanen asuu ja työskentelee Hangossa.

SVE

Sandra Kantanen
MELLAN LANDSKAP

 

Sandra Kantanen väcker med sina verk frågor om fotografiets och landskapets grundläggande karaktär. Kärnan i hennes arbete är gränssnittet mellan det verkliga och det ideala, naturen i ständig förändring samt minnets närvaro i landskapet. Naturen framstår både som ett yttre och inre rum där människa och miljö speglar varandra. Flyktigheten är väsentlig – de ständiga skiftningarna av ljus och färg gör landskapet till en bild i konstant rörelse.

Kantanens karriär började under övergången från analog till digital fotografering. Hon hade börjat med film- och mörkrumsarbete, men tog snabbt de digitala verktygen i bruk. Under 2000-talets början utvecklade hon sin typiska teknik, som förenar fotografiets och landskapskonstens bildspråk. Det innebar en syntes både av två verktyg och två visuella kulturer. Kantanen bekantade sig med kinesiskt landskapsmåleri då hon studerade i Peking, och hennes visuella tänkande hämtar inspiration från den asiatiska landskapstraditionen och österländsk filosofi. Samtidigt rör sig hennes arbete på fotograferandets metanivå, i den västerländska konstforskningens och -historiens fotspår.

Med sin teknik ifrågasätter Kantanen åtskillnaden mellan fotografi och målning, och betonar fotografens aktiva roll i verkets skapandeprocess. Fotograferingsplatsens iscensättning, bilder med flera lager och digitalt manipulerade pixlar som liknar rinnande mål-färg framhäver bildens och landskapets konstgjorda karaktär. Penseldragens digitala
distorsion syftar på sätt och vis till att störa oss i vårt betraktande av bilden och i eftersträvande av ett flyktigt ideal.

Kantanens första omfattande museiutställning samlar hennes produktion från 2000-talets början till idag. Flera verkserier granskar fotografiets förhållande till tid och materia. I Smokeworks-bilderna fyller rökbombernas färgade dimma skogen som ett drömlikt minne. I serien Distortions har hon genom att röra på växter som avbildats med skanner gjort den
långa exponeringstiden synlig. I andra verk stoppar landskapens tystnad och lugn nästan tiden. I Meadows-helhetens vidsträckta ängar kan vi se hela livscykeln, människans och naturens historia. Landskapet får oss att fundera på vad det betyder att befinna sig på en plats, vara närvarande i världen och se tidens kontinuitet.

Sandra Kantanen (f. 1974, Helsingfors) utexaminerades som fotograf från Konstindustriella högskolan (numera Aalto-universitetet) år 2003 och har studerat kinesiskt landskapsmåleri under sin studietid vid Pekings konstakademi (CAFA) år 2001. Numera är hon en av Helsinki Schools kändaste fotografer, vars prisbelönta verk oftast ses utanför Finland. Kantanen bor och arbetar i Hangö.

EN

Sandra Kantanen
BETWEEN LANDSCAPES

 

Sandra Kantanen’s works raise questions about the fundamental nature of photography and landscape. At the core of her practice are the interface between the real and the ideal, nature in a state of constant transformation, and the presence of memory within the landscape. Nature appears both as an external and an internal space in which humans and the environment reflect one another. The ephemerality is essential – the continual shift of light and color that renders the landscape an image perpetually in motion.

The beginning of Kantanen’s career coincided with the transition from analog to digital photography. Having started with film and darkroom work, she soon embraced digital tools and, in the early 2000s, developed her distinctive technique that merges the languages of photography and painting. This synthesis involved the fusion of both two media and two visual cultures. Kantanen became acquainted with Chinese landscape painting while studying in Beijing, and her visual thinking draws on Asian landscape traditions and Eastern philosophy. At the same time, her practice operates strongly on a meta-level of photography, engaging with Western art theory and art history.

Through her technique, Kantanen challenges the distinction between photography and painting and emphasizes the active role of the photographer in the process of creating the work. Staged shooting locations, layered images, and digitally manipulated pixels resembling dripping paint underscore the artificial nature of the image and the landscape. The painterly trace transformed into digital distortion functions as a kind of disturbance, interrupting our act of looking and our pursuit of an elusive ideal.

Kantanen’s first major museum exhibition brings together works from the early 2000s to the present day. Many of the series explore photography’s relationship to time and materiality. In Smokeworks, the colored haze of smoke bombs fills the forest like a dreamlike memory; in Distortions, the movement of plants scanned with a flatbed scanner makes the long exposure time visible. Elsewhere, the silence and calmness of the landscapes almost bring time to a standstill. In the expansive Meadows, we can perceive the entire cycle of life – the shared history of humanity and nature. The landscape opens into a meditation on what it means to be in a place, to be present in the world, and to perceive the continuity of time.

Sandra Kantanen (b. 1974, Helsinki) graduated as a photographer from the University of Art and Design Helsinki (now Aalto University) in 2003 and studied Chinese landscape painting at the Central Academy of Fine Arts (CAFA) in Beijing in 2001. Today she is one of the best-known photographers of the Helsinki School, whose award-winning works are most often exhibited outside of Finland. Kantanen lives and works in Hanko.

SALI / SAL / ROOM 1

FI

Meadows-sarjan kuvat ovat syntyneet saksalaisessa pikkukaupungissa, jossa harhailin kamerani kanssa. Erikoinen näky sai minut pysähtymään kahden tontin väliin, täyteen kasvaneen alueen eteen. Iltapäivän auringonsäteiden osuessa sateen kastelemiin villikasveihin koin eräänlaista resonanssia, joka syntyi valon ja päällekkäisten märkien kukkien vaikutuksesta. Mennessäni lähemmäs, havaitsemani pienet mustat pallot osoittautuivat mehiläisiksi, ja niitty muuttui minulle kameran kautta avautuvaksi miniatyyrimaisemaksi.

Olen harvoin ollut yhtä tietoinen omasta asemastani ja näkemisestäni suhteessa syntyvään kuvaan. Taustalla vaikutti myös John Bergerin essee Field (1971), jossa Berger kuvailee niittyä näyttämön kaltaisena, erilaisille tapahtumille avoimena tilana, jonka synnyttämä kokemus on syvästi henkilökohtainen ja samaan aikaan yleispätevä. Hetkellinen merkityksellisyyden tunne on kuin jonkin muiston tunnistaminen tai mielen kosketus.”

SVE

“Meadows-seriens bilder blev till i en tysk småstad där jag irrade omkring med min kamera. En ovanlig syn fick mig att stanna mellan två tomter, framför ett igenvuxet område. Eftermiddagssolens strålar träffade de regnvåta vilda växterna och jag upplevde en slags resonans, skapad av ljuset och de överlappande våta blommorna. När jag gick närmare visade det sig att de små svarta bollarna som jag sett var bin, och genom kameran förvandlades ängen till ett miniatyrlandskap.

Det är sällan jag varit lika medveten om min egen ställning och hur jag observerar i förhållande till bilden som föds. Jag påverkades även av John Bergers essä Field (1971), i vilken Berger beskriver ängen som en scenaktig plats, öppen för olika händelser, som skapar en upplevelse som är både djupt personlig och universell. Den flyktiga känslan av meningsfullhet är som att känna igen ett minne eller som en sinnesberöring.”

EN

The Meadows series was created in a small German town, where I was wandering with my camera. An unusual sight made me stop in front of an overgrown area left between two plots of land. As the afternoon sunlight struck the rain-soaked wild plants, I experienced a kind of resonance that arose from the interplay of light and the overlapping wet flowers. As I moved closer, the small black spots turned out to be bees, and the meadow transformed into a miniature landscape unfolding before me through the camera.

Rarely have I been as aware of my own position and way of seeing in relation to the image coming into being. I was also influenced by John Berger’s essay Field (1971), in which Berger describes a meadow as a stage-like space open to different events, an experience that is deeply personal yet at the same time universal. This fleeting sense of meaningfulness is like the recognition of a memory or a touch of the mind.

SALI / SAL / ROOM 2

FI

“Haastan valokuvauksen rajoja yrittäen rakentaa jotakin, joka tuntuu uudelta. Prosessi ei ole pelkkää teknistä manipulointia, vaan tietoinen pyrkimys löytää uusi tapa nähdä ja kokea kuva. Ajattelen, ettei valokuva ole neutraali ikkuna maailmaan, vaan teknologian ja taiteilijan valintojen muokkaama konstruktio.

Distortions-sarjan teokset ovat syntyneet skannerilla, jonka pitkä, lineaarisesti liikkuva valotus poikkeaa radikaalisti kameran hetkellisestä tallennuksesta. Skanneri venyttää ja vääristää pienessä liikkeessä olevan kohteen, jolloin kuva ei ole enää pelkkä dokumentti, vaan abstrakti tulkinta. Kuvatun kohteen merkitys siirtyy symbolisesta kohti materiaalista ja prosessuaalista – kukka ei ole enää kauneuden ja katoavaisuuden vertauskuva, vaan väline, joka paljastaa kuvan ja todellisuuden välisen jännitteen.”

SVE

“Jag utmanar fotografiets gränser, och försöker bygga något som känns nytt. Processen består inte enbart av teknisk manipulation, utan det är en medveten strävan att hitta nya sätt att se och uppleva en bild. Jag anser inte att fotografiet är ett neutralt fönster mot verkligheten, utan en konstruktion som formats av teknologi och konstnärens val.

Distortions-seriens verk har skapats med en skanner. Dess långa, linjära exponering skiljer sig radikalt från kamerans omedelbara avbildning. Ett objekt som rör sig minimalt tänjs ut och förvrängs av skannern, varvid bilden inte längre endast är ett dokument, utan en abstrakt tolkning. Det avbildade objektets betydelse övergår från det symboliska till det materiella och själva processen – blomman är inte längre en allegori om skönhet och förgänglighet, utan ett redskap som avslöjar spänningen mellan bild och verklighet.”

EN

“I challenge the boundaries of photography in an attempt to construct something that feels new. The process is not merely technical manipulation, but a conscious effort to find a new way of seeing and experiencing the image. I do not think of photography as a neutral window onto the world, but as a construct shaped by technology and the artist’s choices.

The Distortions series was created by using a scanner, whose long, linearly moving exposure differs radically from the camera’s instantaneous capture. The scanner stretches and distorts a subject in slight motion, so that the image is no longer a mere document but an abstract interpretation. The meaning of the depicted subject shifts from the symbolic toward the material and the processual—a flower is no longer a metaphor for beauty and mortality, but a device that reveals the tension between image and reality.”

SALI / SAl / ROOM 3

FI

“Aloin käyttää kuvankäsittelyä osana taiteellista työskentelyäni vuonna 2008. Olin jo aiemmin hyvästellyt pimiötyöskentelyn ja nyt digitaalisuus mahdollisti minulle ilmaisun, jota en olisi voinut analogisesti toteuttaa. Pikselien venyttäminen ja valokuvan pinnan manipuloiminen tuntui aluksi radikaalilta, mutta siitä kehittyi ajan myötä tunnistettava kuvakieleni.

Kun maalaan valokuvan päälle, en tiedä tarkalleen, mitä tapahtuu. Aloitan jostakin tunnistettavasta, mutta haluan rikkoa sen. Kuvassa on aina vastavoimia: kontrolli ja sattuma, kauneus ja häiriö. Haluan, että katsoja tuntee tämän jännitteen – liikkeen, joka ei pysähdy.”

SVE

“Jag började använda bildbehandling i mitt konstnärliga arbete år 2008. Jag hade redan tagit avsked av mörkrumsarbetet och för mig möjliggjorde digitaliseringen ett uttryckssätt som inte skulle ha lyckats analogt. Uttänjandet av pixlar och manipulationen av fotografiets yta kändes till en början radikalt, men det utvecklades så småningom till bildspråket som är typiskt för mig.

Då jag målar på ett fotografi vet jag inte exakt vad som kommer att hända. Jag börjar med något igenkännbart, men jag vill bryta sönder det. En bild innehåller alltid motsatta krafter: kontroll och slump, skönhet och störning. Jag vill att betraktaren ska känna den här spänningen – rörelsen som inte upphör.”

EN

“I began using image processing as part of my artistic practice in 2008. I had already said goodbye to darkroom work, and digital technology now enabled forms of expression that I could not have realized through analog means. Stretching pixels and manipulating the surface of the photograph initially felt radical, but over time it developed into my own recognizable visual language.

When I paint over a photograph, I do not know exactly what will happen. I begin with something recognizable, but I want to break it apart. There are always opposing forces within the image: control and chance, beauty and disruption. I want the viewer to feel this tension—a movement that does not come to a standstill.”

SALI / SAL / ROOM 4

FI

“Smokeworks-sarja on kuvattu Hangossa kotini lähimetsissä eri vuodenaikoina. Täällä sodan jälkiin törmää tämän tästä, ja niemeltä löytyy edelleen 1940-luvun venäläismiehityksen aikaisia pommeja. Pohdin, voiko maisema kantaa muistoa ja missä määrin puut voivat olla historian todistajia.

Lavastan kuvieni metsää savupommeilla. Savu toimii kuin kolmiulotteinen maali tehden hengittämämme ilman näkyväksi ja muuttaen maiseman hetkellisesti toiseksi. Savu myös peittää ja paljastaa, merkitsee yhteyttä ja katoavaisuutta. Kuvani ovat kuin savumerkkejä, jälkiä maailmasta, kun nykyhetki on jo mennyt. Lumi tuo uuden maalikerroksen puiden oksille. Sekoittuessaan värilliseen savuun maisemasta tulee lähes psykedeelinen, unenomainen.”

SVE

“Smokeworks-serien är fotograferad i Hangö under olika årstider, i en skog nära mitt hem. Här stöter man jämt på spår av kriget, och på udden finns fortfarande bomber från den ryska ockupationen under 1940-talet. Jag undrar om landskapet kan bära på minnen, och till vilken grad träden kan vittna om historien.

Jag iscensätter skogen i mina bilder med rökbomber. Röken fungerar som tredimensionell målfärg, som gör luften vi andas synlig och omvandlar tillfälligtvis landskapet till något annat. Röken kan även dölja och avslöja, markera samband och förgänglighet. Mina bilder är som röksignaler, spår av en värld som flytt. Snön tillför ett nytt målfärgslager på trädens grenar. Då det blandas med den färgade röken blir landskapet nästan psykedeliskt, drömlikt.”

EN

“The Smokeworks series was shot in Hanko, in the forests near my home, during different seasons. Here one often encounters the traces of war, and the peninsula still contains bombs dating back to the Russian occupation of the 1940s. I reflect on whether a landscape can carry memory, and to what extent trees can bear witness to history.

I stage my forests with smoke bombs. The smoke functions like three-dimensional paint, making the air we breathe visible and momentarily transforming the landscape into something else. Smoke both conceals and reveals, signifying connection and transience. My images are like smoke signals, traces of the world after the present moment has already passed. Snow adds a new layer of paint to the branches of the trees. As it mixes with the colored smoke, the landscape becomes almost psychedelic, dreamlike.”

SALI / SAL / ROOM 6

FI

“Ollessani taitelijaresidenssissä Japanissa tutkin sikäläistä kuvan tekemisen perinnettä. Teoksissa toistuva kirsikankukka, sakura, merkitsee elämän ja katoavaisuuden kauneutta – hetkeä, joka on täydellinen juuri sen ohimenevyyden vuoksi. Vaikka harvat vakavasti otettavat japanilaiset nykytaiteilijat tekivät tuolloin kukkamaalauksia, koin tehtäväkseni tehdä oman versioni sakura-aiheesta.

Digitaalinen kuvankäsittely ja maalaukselliset eleet sulautuvat teoksissani yhteen luoden pinnan, jossa todellisuus ja illuusio sekoittuvat. Kuvapinta on täynnä jännitteitä: tarkka ja epätarkka, kerroksellinen ja läpikuultava, hallittu ja hallitsematon. Missä kulkee valokuvan ja maalauksen raja? Ehkä rajaa ei enää ole. Ehkä kuva on tila, jossa molemmat voivat olla yhtä aikaa läsnä – ja jossa katsoja voi astua sisään, kadota ja löytää uudelleen.”

SVE

“Under min konstnärsresidens i Japan bekantade jag mig med landets traditioner kring bildskapande. Körsbärsblomman, sakura, upprepas i verken och symboliserar livet och förgänglighetens skönhet – en stund som är perfekt just för att den är övergående. Trots att få seriösa japanska samtidskonstnärer inte då gjorde blommålningar, upplevde jag att det var min plikt göra en egen tolkning av sakura-temat.

Den digitala redigeringen och de måleriska dragen smälter samman i mina verk, som skapar en yta på vilken verklighet och illusion blandas. Bildytan är full av spänningar: det skarpa och oskarpa, lager och genomskinlighet, det behärskade och okontrollerade. Var går gränsen mellan fotografi och målning? Kanske det inte länge finns någon gräns. Kanske bilden är ett rum där båda kan närvara samtidigt – och där betraktaren kan stiga in, försvinna och återfinnas.”

EN

“During my artist residency in Japan, I explored the local traditions of image-making. The cherry blossom, sakura, which recurs in the works, signifies the beauty of life and transience—a moment that is perfect precisely because of its impermanence. Although few serious Japanese contemporary artists made flower paintings at that time, I felt I had to create my own version of the sakura motif.

Digital image processing and painterly gestures merge in my works, creating a surface on which reality and illusion intertwine. The image surface is filled with tensions: sharp and blurred, layered and translucent, controlled and uncontrolled. Where does the boundary between photography and painting lie? Perhaps it no longer exists. Perhaps the image is a space in which both can be present at the same time—and into which the viewer can step, get lost, and find themselves again.”

SALI / SAL / ROOM 7

FI

“Olen kuvannut monissa teoksissani vettä ja sen aikaansaamia heijastuksia. Vesi on läpikuultava, aina muuttuva elementti. Kun kuvaan veden pintaa, kuvaan heijastumaa todellisuudesta. Se muistuttaa minua valokuvan olemuksesta.

Löysin vesiaiheen Tiibetissä, missä vesi symboloi negatiivisista tunteista ja tietämättömyydestä vapaata mieltä. Puhdas, tyyni vesi kuvastaa mielenrauhaa ja sisäistä selkeyttä, jota tavoitellaan meditaatiossa. Perinteisessä kiinalaisessa maisemamaalauksessa (shan-shui) vesi edustaa muodonmuutosta, virtaavuutta ja tyhjyyttä, jotka liittyvät taoistiseen ja buddhalaiseen ajatteluun. Taoismissa vesi nähdään pehmeyden ja joustavuuden perikuvana – se mukautuu, mutta voittaa kovuuden ajan myötä.”

SVE

“Jag har avbildat vatten och dess speglingar i flera av mina verk. Vatten är ett genomskinligt element som förändras hela tiden. När jag avbildar vattenytan, avbildar jag en spegling av verkligheten. Det påminner mig om fotografiets natur.

Jag upptäckte vattenmotivet i Tibet, där vattnet symboliserar ett sinne utan negativa känslor och okunskap. Rent, stilla vatten avspeglar den sinnesfrid och inre klarhet som man eftersträvar genom meditation. I det traditionella kinesiska landskapsmåleriet (shan-shui) står vattnet som symbol för omvandling, flöde och tomhet, som kan kopplas till taoistiskt och buddhistiskt tänkande. Inom taoismen uppfattas vattnet som urbilden av mjukhet och flexibilitet – det anpassar sig, men övervinner det hårda med tiden.”

 

EN

“In many of my works, I have photographed water and the reflections it creates. Water is a translucent, ever-changing element. When I capture the surface of it, I am depicting a reflection of reality. It reminds me of the very nature of photography.

I discovered the theme of water in Tibet, where water symbolizes a mind free from negative emotions and ignorance. Pure, still water represents inner peace and mental clarity, which are sought through meditation. In traditional Chinese landscape painting (shan shui), water represents transformation, flow, and emptiness, concepts associated with Taoist and Buddhist thought. In Taoism, it is seen as the embodiment of softness and flexibility—it adapts, yet over time overcomes hardness.”

SALI / SAL / ROOM 8

FI

“Opiskeluaika Kiinassa vaikutti syvästi kuvalliseen ajatteluuni ja suhteeseeni maisemaan. Kuvatessani samoja pyhiä vuoria kuin kiinalaistaiteilijat tuhansia vuosia ennen minua, kohtasin rajallisuuteni ymmärtää toista kulttuuria ja ajattelutapaa. Nyky-Kiinassa ihmisen jäljet ja luonnon hyväksikäytön mittasuhteet ovat massiivisia. Maiseman ideaalin ja todellisuuden välinen ristiriita sai minut palaamaan Aasiaan monen vuoden ajan.

Osana lopputyötäni kehitin tekniikan, jossa yhdistin valokuvan ja maalauksen. Synteesi ei merkinnyt ainoastaan kahden materiaalin, vaan myös kahden kuvakulttuurin sulautumista. Bamboo-sarjan vertikaali muoto ja lakkatöitä muistuttava pinta viittaavat aasialaiseen sermimaalaukseen. Mustavalkofilmille kuvatut bambut tuovat mieleeni perinteisen mustemaalauksen mutta myös ilmansaasteiden runteleman nykymaiseman. Aasialaisen maisemaperinteen tavoin teoksiini liittyy ajatus meditatiivisuudesta ja asioiden sisimmän olemuksen tavoittelusta.”

SVE

“Studietiden i Kina hade stort inflytande på mitt visuella tänkande och förhållande till landskapet. När jag avbildade samma heliga berg som kinesiska konstnärer hade målat tusentals år före mig, konfronterades jag av min begränsade förmåga att förstå en annan kultur och ett annat tankesätt. I dagens Kina är omfattningen av människans spår och exploatering av naturen enorm. Konflikten mellan det ideala landskapet och verkligheten fick mig att återvända till Asien under flera år.

Som en del av mitt slutarbete utvecklade jag en teknik som kombinerar fotografi och målning. Det innebar en syntes både av två verktyg och två visuella kulturer. Bamboo-seriens vertikala form och yta som påminner om lackarbete hänvisar till asiatiskt skärmmåleri. Bambun är fotograferad på svartvit film och för mina tankar till traditionellt bläckmåleri, men även till det av luftföroreningar förstörda nutida landskapet. Liksom den asiatiska landskapstraditionen ingår det i mina verk en meditativ dimension och ett eftersträvande av tingens innersta väsen.”

 

 

EN

“My studies in China had a profound impact on my visual thinking and my relationship with the landscape. While photographing the same sacred mountains that Chinese artists had depicted thousands of years before me, I confronted the limits of my understanding of another culture and way of thinking. In contemporary China, the traces of human activity and the scale of nature’s exploitation are immense. The tension between the ideal of the landscape and its reality drew me back to Asia for many years.

As part of my thesis, I developed a technique that combines photography and painting. This synthesis involved not only the fusion of two media but also of two visual cultures. The vertical format and lacquer-like surface of the Bamboo series refer to Asian folding screen painting. The bamboos, photographed on black-and-white film, evoke traditional ink painting, but also the modern landscape ravaged by air pollution. In the manner of Asian landscape traditions, my works are linked to the idea of meditation and the pursuit of the innermost essence of things.”