BIRGER KAIPIAINEN

Under höstsäsongen får Åbo konstmuseums besökare njuta av formgivaren och keramikern Birger Kaipiainens (1915–1988) sagoskimrande produktion. Kaipiainen hör till de mest uppskattade och internationellt mest framgångsrika keramikkonstnärerna i Finland, och utställningen ger en utmärkt bild av hans konstnärliga utveckling alltifrån 1940-talet till karriärens sista år på 1980-talet. Största delen av de ungefär 70 utställda relieferna, skulpturerna, prydnadstallrikarna och -faten hör till kommerserådet Kyösti Kakkonens samling.

Birger Kaipiainen började studera scenografi vid Ateneum år 1933 men avlade till sist examen som keramik- och dekorationskonstnär år 1937. Samma år inledde han sitt arbete på konstavdelningen vid Arabiafabriken. Kaipiainen arbetade vid Arabia hela sitt liv, med undantag för några år utomlands. Inom industrianläggningen var konstavdelningen en trygg hamn för den konstnärliga produktionen och spelade en central roll då den finska konstindustrin erövrade världen på 1950- och 1960-talet. Även Kaipiainens arbete fick internationellt erkännande: på triennalen i Milano 1951 tilldelades han ett hederspris (Diplôme d’Honneur) samt Grand Prix år 1960 och på världsutställningen i Montreal 1967 fick han likaså Grand Prix. I hemlandet tilldelades denne ”keramikens furste” Pro Finlandia-medaljen år 1963 och professors titel år 1977.

Trots att Kaipiainen arbetade vid en industrikoncern såg han sig framförallt som bildkonstnär och skiljde sig från första början från de samtida keramikerna genom sin personliga stil. Barndomssomrarna i Sordavala – naturen, det ortodoxa Karelens visuella rikedom och närbelägna Valamo kloster – påverkade honom på ett avgörande sätt och senare återfinns ymnigheten, dekorativiteten och naturtematiken också i hans keramik. Under modernismens tid betonades det praktiska och asketiska, men Kaipiainen gjorde en dygd av skönheten och dekorativiteten. Som konstnär gick Kaipiainen motströms: hans bildvärld andas romantik och de läckert ymniga verken leder in i en sagoomspunnen värld.

Hans stilutveckling inbegrep också en mera grafiskt betonad period på 1950-talet, varefter blommorna, frukterna, klockorna och fåglarna blev de centrala temana i hans konst – och för dem är ju Kaipiainen också mest känd. Samtidigt började hans verk tala till betraktarens alla sinnen; de var inte bara vackra att se på utan lockade också till att röra, smaka och lukta. För Kaipiainen var arbetet en passion och han fortsatte att arbeta varje dag också efter pensioneringen. På 1980-talet uppenbarar sig en scenliknande sal i hans verk, den erinrar om legendariska Bökars gård, som ägdes av konstnärens goda vän Armi Ratia. Den evigt unge konstnärens sista arbeten är som en inbjudan till en avslutningsfest.

Museet arrangerar en serie specialvisningar av utställningen. Bakgrund ger den nya upplagan av FD Harri Kalhas succébok Birger Kaipiainen (2013, 2019). Det rikt illustrerade verket är den första djuplodningen i Birger Kaipiainens konst.